Detta inlägg postades den februari 11, 2008 kl 5:05 e m under O - Ö. Du kan följa alla svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet.
Du kan lämna ett svar eller trackback från din egen webbplats.
Tomten smyger sig sist att se
eleverna de kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ”ära”;
snarkande tonåringar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största ”lycka”.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta —
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» —
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
elever följde på elever snart,
tog studenten, gick — men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
februari 18, 2008 kl 9:38 e m |
Tomten smyger sig sist att se
eleverna de kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ”ära”;
snarkande tonåringar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största ”lycka”.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta —
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» —
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
elever följde på elever snart,
tog studenten, gick — men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
april 2, 2008 kl 10:40 f m |
Tänd ett ljus och låt det brinna.
Låt aldrig brandkåren vinna.
Tänd ett ljus och låt det flamma.
Tar det eld, så skit detsamma.
Tänd ett hus och låt det skina.
Nu börjar brandkåren grina.
april 7, 2008 kl 1:40 e m |
T:
TEVE, låda för oss lata
som är slappt illitterata